En låt spelas på radion och det ger en märklig effekt, likt en tidsmaskin swischar åren tillbaka och där är ett minne som förknippas med låten, ett minne som träder fram ur det förflutnas dunkel. De flesta kan säkert relatera till detta fenomen och förhoppningsvis är det ljusa minnen som dyker upp men det kan även vara smärtsamma, så smärtsamma att man inte klarar av att lyssna på musiken.
Inom psykodynamisk terapi finns en genomarbetad metod som kallas GIM (Guided imaginary with music). Att det fungerar råder det inga tvivel om - men hur kommer det sig? Jo den enkla förklaringen är att musik, precis som dofter, har förmågan att framkalla minnen som ligger i djupt liggande äldre delar av hjärnan, delar som är resistenta mot förändringar, till skillnad från annan minnesinformation som lagras senare i livet.
Nu i maj har Uppsala förmånen att få besök av den framstående forskaren i musikpsykologi, Kelly Jakubowski från Durham University (UK). Seminariet, som är öppet för allmänheten, äger rum på Blåsenhus (i hörsal ”Betty Pettersson) 24 maj kl 15.15. Titeln för seminariet är “Is Music ‘Special’ as a Cue for Autobiographical Memories? Exploring the How and Why”
Här är mer information om seminariets innehåll:
“Many people think that music is particularly powerful or unique as a cue for bringing back memories from our lives. Empirical research has partially supported this idea, by showing that music can evoke more vivid and emotional autobiographical memories than various other everyday cues. But it is still not well understood as to why music might be a particularly salient cue for such memories. In this talk I will present a series of recent studies from my lab in which we’ve manipulated features of musical retrieval cues and associated events, allowing us to identify key factors underpinning this complex relationship between music and autobiographical memory.”