Lokalvård eller vård av kunskap?

Häromdagen fick jag en fråga från en av mina elever: "Varför har man slutat putsa fönstren på den här skolan?" Jag stod där med svaret på tungan, men insåg snabbt att jag inte hade något bra svar. För frågan rörde vid något större än bara smutsiga fönster. Det handlar om hur vi ser på den miljö där våra elever spenderar en stor del av sina liv.

Jag har turen att undervisa i en skola som ritades på 1800-talet. Här finns det höga tak, stora glaskupoler som lyser upp rummen, marmordetaljer och höga fönster som släpper in massor av ljus. Det är en miljö som inte bara är vacker, utan som också ger platsen en tyngd och betydelse. Men när de där fönstren är smutsiga, eller när golven inte längre bonas, känns det som att vi långsamt tappar något av den stolthet och omsorg vi en gång lade på våra skolor. Och jag tror att det påverkar mer än bara trivseln.

Lars Strannegård, rektor vid Handelshögskolan och författare till Kunskap som känns, tog upp detta i ett sommarprat jag minns från i somras. Han pratade om hur viktiga estetiska miljöer är för att inspirera till lärande. Kunskap, menar han, ska inte bara förstås intellektuellt, den ska också kännas. Och där spelar skolans fysiska miljö en stor roll. När vi slutar vårda de lokaler där eleverna tillbringar sina dagar, sänder vi en signal: att deras plats inte är viktig. Och i förlängningen, att de själva inte är det heller.

Förr var det en speciell känsla att komma tillbaka efter sommarlovet och mötas av skinande fönster och nybonade golv. "Lokalvårdare" – tänk på det ordet ett ögonblick. Att vårda lokaler. Det innebär att ta hand om den fysiska miljön. Men på senare år har det blivit allt mer ovanligt. Jag kan föreställa mig att det handlar om besparingar, en generell nedskärning där allt som inte uppfattas som nödvändigt ryker först. Och estetik verkar hamna längst ner på listan. Men det är en farlig väg att gå. För när lokalerna inte längre vårdas, slutar eleverna själva att bry sig. Klotter och nedskräpning blir vanligare, och miljöns förfall skapar en slags ond cirkel där både respekt och omsorg saknas. 

Estetik är ingen lyx, det är en investering i elevernas självkänsla och lärande. Som Strannegård säger: kunskap ska kännas.  Och den känslan börjar i miljön runtomkring oss.

 

 

 

 

---

Andra inlägg

• Musikfestival igår på anrika Katalin
• Nåt som verkligen är bra
• Vad har hänt med ungdomskulturerna?
• Att sätta avtryck genom en uppsats
• När köpte du en CD-skiva senast - eller en vinyl?
• I Tiktoks tidevarv behövs musik och bild mer än någonsin
• En av de bästa förmånerna som lärare....
• Få tillgång till dina minnen genom musik!
• Musik som smärtlindring